Hedwig utbytesstudent i USA 09/10

Jag kan inte fatta att jag flyttar om några timmar. Flyttar från allt som jag är van vid. Alla vänner, familjen, vardagen som jag har haft ända sedan jag föddes, allt! Jag kan verkligen inte fatta det. I flera, flera månader har jag gått runt och tänkt att "om några månader flyttar jag" men det har alltid känns så långt bort. Som om att jag aldrig skulle komma till den dagen. Men nu är den här och det känns nästan precis likadant som det gjorde för 3 månader sen... Visst, jag är nervös och samtidigt jätteivrig, men inte alls så nervös och ivrig som jag borde vara! Jag förstår verkligen inte varför. Jag är inte alls den där "tuffa" tjejen som många tror att jag är för att jag är så lugn över hela min situation. Jag gillar trygghet, och min resa är ju egentligen allt annan än trygg, vad som helst kan ju faktiskt hända som jag till stor del måste ta itu med själv...

Så nu sitter jag här, med datorn framför mig i min säng, här hemma i tryggheten, som jag ska lämna imorgon. Men jag tror jag vet varför jag är så lugn. Det är för att jag VET att jag kommer få det toppenbra, jag kommer att ha det superkul och det kommer vara så otroligt annorlunda men mest roligt att leva ett helt nytt liv med helt nya människor i 10 hela månader!!! Jag vet ju också att allt jag har här hemma kommer att finnas kvar när jag kommer hem, däremot finns inte ett High School-år kvar föralltid... Så det här är en "once in a life-time" händelse som jag måste utnyttja och som jag redan vet att jag inte kommer ångra. För ingen som har gått samma väg som mig har ångrat sig, så varför skulle då jag göra det?

Det som kommer bli otroligt jobbigt är när jag fattar allt det här... Att jag faktiskt inte längre bor i samma land som mina kompisar och min familj. Jag kan inte längre gå på promenader med Lena, prata i telefonen med Malin, fika med Miranda, träffa Linnea och Vera i skolan eller äta middag med familjen. Allt detta får jag räkna bort i ett år, och det ska jag säga er, kommer att bli otroligt svårt. Jag kan bara tänka mig hur otroligt många gånger jag kommer gråta mig till söms på grund av att jag saknar alla så mycket! Jag har så otroligt många underbara kompisar som jag alla kommer att sakna enormt, det vet ni! 

 Nu är det dags för mig att avsluta mitt första men inte sista låååånga inlägg och börja göra mig iordning för en sista natt i Sverige på länge. Jag undrar om jag ens kommer att kunna somna, det har varit så otroligt mycket tänkande de senaste dagarna... 

Jag ska försöka skriva ett Word-dokument när jag sitter på planet imorgon så klistrar jag in det i bloggen sen.

Hedwig